Nisses berättelse våren 2007

Vet ni, min matte har skapat en hemsida åt mig. Jag smet till datorn och kikade och den handlar ju bara om vad HON tycker! Så nu tänkte jag att ni skulle få höra vad JAG tycker om livet i stället.

 Det värsta är att de jag bor hos inte fattar att jag är en stor hund nu. De kallar mig fortfarande valp, men hallåååå? Jag är ju faktiskt snart tio månader gammal, då är man väl ingen valp? När man är valp kissar man inomhus och det har jag inte gjort på jättelänge (fast jag fattar inte varför matte och husse får göra det). Och när man är valp klarar man inte av att lyfta på benet när man kissar och det har jag också kunnat länge. Jag ramlar nästan aldrig omkull längre. Jag tycker att alla karlar som läser det här ska testa att kissa och stå på ett ben samtidigt, så får ni se hur svårt det är!

 Valpar biter dessutom sönder allting. Det gör inte jag. Bara sådant som är riktigt riktigt gott, som t.ex. hallmattan. Och den nya köksmattan som matte kom hem med, den klarade jag av att bita sönder på ett dygn. Då var hon inte glad ... Men det är sällan hon blir riktigt arg på mig, det har nog bara hänt någon gång tror jag. Vi känner varandra väldigt bra hon och jag, matte är ju hemma hos mig nästan jämt.

 Ibland är vi ute och åker bil. Matte tycker att jag är jättekonstig som aldrig ligger ner i bilen, men det beror ju på att jag måste se allt vi åker förbi! Och ibland kommer vi fram till roliga ställen, som hundkursen vi har gått på. Då får jag träffa Tindra som är VÄRLDENS sötaste tjej. Men vi får aldrig hälsa ordentligt på varandra, utan vi måste vara i varsin ände av träningsplatsen. Det tycker jag är dumt, och det tror jag att hon tycker också.

 Vi är ganska ofta ute och går. Då måste jag ha en grimma på mig. Den tycker jag egentligen inte om, men matte verkar så glad och nöjd när jag har den, så det får väl gå ändå. Jag har faktiskt kommit på att när jag går bredvid matte så får jag godis jätteofta, så det kanske jag ska fortsätta med.

 Däremot tycker jag inte att mat är så där väldigt intressant. Jag var lite dålig i magen ett tag och då blev jag tvungen att ligga på sjukhus EN HEL VECKA!! Tänk er det, det var ingen som hade tid att klappa mig och leka med mig alls mycket hela den tiden. Så det tänker jag aldrig mer göra om. Efter det tycker inte jag att det är kul att äta. Jag brukar strunta i frukosten och ibland struntar jag i lunchen också. Men på kvällen brukar jag vara hungrig, så då äter jag en del. Ibland ger matte mig kokt korv när hon vill att jag ska vara riktigt duktig. Och det är klart att jag är - korv är ju kanongott!

 Matte och husse har berättat för mig att vi ska åka på utställningar nu i vår. Det vet jag inte riktigt om jag vill. Jag har varit på en jättestor utställning en gång och det var så många hundar och människor där att jag blev alldeles trött. Jag tror att de utställningarna vi ska på är lite mindre, så det kanske är okej. Matte säger att jag måste vara riktigt duktig när jag ställs ut, för då kanske jag kan få bli pappa någon gång. Det vore skoj! Jag vet precis hur man gör - jag har övat på mattes ben. Fast hon verkar inte gilla det särskilt mycket. Tindra skulle nog tycka om det, tror jag!

 Nu så kommer matte snart och ska sitta vid datorn igen – det gör hon nästan jämt. Det är nog tur för henne att jag finns, för då får hon komma ut i friska luften ibland. Jag tror hon tycker det också, jag har hört henne säga till alla att jag är världens bästa medicin. Och det låter som om det vore något bra!

 Jag är väldigt duktig på att väcka matte och husse också. Jag vet precis vilken tid husse ska väckas och att det är dags att väcka matte en stund senare. De blir jätteglada när jag kommer och tvättar dem när det är dags att gå upp. Oftast i alla fall, ett par gånger i veckan blir de sura och lägger sig ner och somnar om igen. Det har jag inte fattat varför de gör – så jag fortsätter att väcka dem massor med gånger och till slut brukar i varje fall matte gå upp. De skulle aldrig klara sig utan mig!

 Jag tycker väldigt mycket om min matte och min husse och de där andra två som bor här i huset. Jag tycker väldigt mycket om två av katterna också, men den tredje skulle jag kunna vara utan. Hon är dum mot mig.

 Skriv gärna i min gästbok, jag blir jätteglad då!

 Hej svejs, jag hoppas att jag kan skriva mer någon annan gång!

 

Nisse

 

(Skrivet på Dunö i mars 2007)

Laban är av rasen eurasier som är förhållandevis ny i Sverige. Det är en helt underbar hundras som rekommenderas varmt till den som vill ha sin hund till sällskap. Den är inte särskilt motionskrävande eller skällig, den fäller inte mer än 1-2 ggr om året, den är glad, lugn och härlig i temperamentet och fullständigt ljuvlig!  Läs mer här.

Freja är en dansk/svensk gårdshund som, till skillnad från eurasier, är en mycket gammal hundras i Sverige. Det är en pigg, alert, vänlig och lättlärd ras som passar lika bra till sällskapshund som agilitykompis. Den är också en riktig kelgris som är utpräglat trogen sin familj. Läs mer här.

De bor i Emmaboda tillsammans med matte Anna, husse Per samt katten Lovis.

 

Kontakta oss gärna på anna_kernell(at)hotmail.com.

 

Denna hemsida är byggd med N.nu - prova gratis du med.(info & kontakt)